Idag är första dagen ensam med Adrian. Vi gick upp tidigt o gick en promenad. Det va jätteskönt, han sov o allt va frid o fröjd. Tanken va ju att han skulle fortsätta sova en stund när vi kommit hem oxå så jag fick äta frukost o sånt. Men nej, han vaknade precis när vi kom hem. Så det blev till att ge honom mat ist, men sen efter mkt om och men så somnade han o nu ligger han i soffan o snusar. Jag har ialf kunnat gå upp o duscha o sminka mig ( rekord)!

Erica ska komma vid 14-tiden, eg vet jag inte om jag vill, orkar inte med henne o hennes "30-års kris fjant liv-festa som 17-åring i halmstad". Men samtidigt kändes det taskigt att säga nej, o så hade hon en present sa hon ;). Men det blir bara en kort stund för sen måste jag o prinsen vila för sen ska vi umgås med Andreas mamma o Bert igen ikväll. Dem kom igår, o hade massa presenter med sig till Adrina, det va bra. Det va trevligt även om han så klart skulle skrika o vara vaken under hela middagen, så jag fick sitta med honom i knäet o äta samtidigt och får skitont i ryggen. Jag har iaf beställt en bärsjal nu så jag kan ha honom i, orkar inte bära runt honom hela tiden.

Känner mig lite avundsjuk på dem som känner sig såååå kära i sitt barn hela tiden. Visst jag älskar verkligen honom och skulle göra allt för honom men jag tycker oxå det är jobbigt att ha ngn som hela tiden är beroende av en själv. Det känns som jag inte kan göra honom nöjd heller, jag vet inte vad han vill när han fortsätter skrika trots att han fått mat, närhet etc. Nu har jag beställt 2 barnböcker på Adlibris så kanske jag kan lära mig lite mer om bebisar!